Anders Bjerg Bäcklund

Forskning - funkar lite som tresteg

Anders Bjerg Bäcklund kikar ut genom fönstret på sin arbetsplats Brunflo hälsocentral

Mitt i läkarstudierna ledsnade han på att nöta skolbänk, tog ett uppehåll och kombinerade forskning med livet som vikarie på lungkliniken i Umeå. Tjugosex år ung disputerade han, och nu återstår sista rycket på AT-tjänstgöringen. Anders Bjerg Bäcklund är Umepojken som likt kärringen mot strömmen gjorde litet tvärt om.

— Jag ville göra min AT-tjänstgöring på ett mindre sjukhus eftersom jag gillar utmaningar och inte alltid vill veta vad som väntar mig. Anders Bjerg Bäcklund möter upp i sitt tjänsterum på Brunflo hälsocentral. Här gör han sina avslutande fem månader, efter att redan hunnit med de större sjukhusspecialiteterna inne i stan. Att det blev just Jämtland kan han tacka både Amors pilar och sina fjällrävsgener för. Det var på en fjällvandring i Jämtlandsfjällen som han träffade sin nuvarande sambo.
Anders Bjerg Bäcklund har ingen brådska att hamna i ett fack, det är få jobb som liksom läkaryrket ger möjligheten att välja vart och med vad man vill arbeta. Själv är han rätt sugen på att nyttja just det, och alltså inte fastna någonstans ännu.

— Jag vill inte planera och planera fel, det finns så många goda chanser att välja bland, konstaterar Anders Bjerg Bäcklund. Han är glad att han slipper välja nu, även om internmedicin är det som lockar honom mest.
— Det är absolut roligast, men också en ökänt jourtung specialitet, berättar Anders Bjerg Bäcklund som därmed låter framtiden stå öppen och obestämd ett tag till.

Vad är grejen med att forska då? undrar jag, som ärligt talat inte riktigt förstår hur man kan likställa forskning med studieuppehåll. Forskning låter i mina öron minst lika skolbänksaktigt. Anders Bjerg Bäcklund försöker tålmodigt förklara:

— Man kommer ju inte undan att det handlar om en slags vetgirighet, tron på att jag kan ta det hela en bit längre, och komma på just det där som ingen annan kommit på tidigare.
— Jag får liksom många små belöningar längs vägen under forskningsperioden. Anders Bjerg Bäcklund berättar om en tradition av kritiskt granskande, där man kan vara i luven på varandra i flera timmars tid under ett diskussionsforum, för att sedan gå iväg tillsammans och äta middag.
— No hard feelings, och jag gillar det! utbrister han.

Anders Bjerg Bäcklund forskar om barnastma

Anders Bjerg Bäcklunds doktorsavhandling handlar om epidemiologi för astma hos barn. Att det blev just barnastma beror kort och gott på att han fick en förfrågan att börja forska på ämnet. Han tycker själv att han omedelbart kände en bra kemi med sin handledare, Eva Rönnmark. Hon är för övrigt den första sjuksköterskan i Norden som disputerat i lungmedicin.

— Det var häftigt att bli handledd av henne, en person med stark vilja och mycket skinn på näsan säger Anders Bjerg Bäcklund. Han forskade i 2-3 år innan han disputerade på ämnet. Kände direkt att det här skulle bli roligt, allergiska sjukdomar är spännande. Det forskas mycket på allergier, samtidigt som man fortfarande vet väldigt litet om dem.

— Det kommer att hända mycket med den här forskningen både under min livstid och även senare, siar Anders Bjerg Bäcklund, som annars inte egentligen tror att det spelar någon större roll vad man forskar på. Oavsett om forskaren tittar på benmärg, astma eller råttmjälte är kunskapsdriften densamma, och det som driver forskaren framåt.

För 100 år sen var själva avhandlingen det största och det finaste. Numera fungerar en forskarutbildning ofta som själva avstampsbrädan ut i längdhoppningsgropen, och för en del som det första steget i tresteg, förklarar Anders Bjerg Bäcklund. Det är ju inte så vanligt att disputera mitt i läkarutbildningen, men det var en litet annan ordning som passade honom mycket bra.

— Tänk på alla skitstressade ST-läkare som snart är färdiga specialister, jobbar häcken av sig, har 1,8 barn och ett hus som de renoverar och så ska de dessutom hinna disputera. Det verkar läskigt stressigt, funderar Anders Bjerg Bäcklund och fortsätter:
— En forskarlön är inte så fet, men jag kände mig som Krösus när jag fick mina 15 500 kronor i månaden och började forska.
— Att gå från student till forskare är en annan ekonomisk sits än att som de flesta andra gå från kliniskt verksam läkare till att börja forska.

Anders Bjerg Bäcklund har inte föreläst här i länet ännu, och känner att hans forskning hittills passerat ganska obemärkt under hans AT-period på sjukhuset. Han menar att det finns väldigt få kanaler för att lyfta fram forskningen som AT-läkare, det finns ingen tradition på det här i Jämtland.
— Men det tror jag ska bli bättre i framtiden, och är också ett arbete som jag själv drivit på för att det ska bli bättre, säger Anders Bjerg Bäcklund.

Anders Bjerg Bäcklund har ingen tanke om att det är någon speciell position som han vill nå, eller någon särskild grupp han vill ingå i i framtiden. Han vill tvärtom kunna utnyttja den rörelsefrihet som forskningen kan ge. Att vara lika välkommen i Australien eller Sydamerika som i norra Sverige, eftersom det ju finns kompetent astmaforskning på alla dessa ställen.

— Det är ruggigt häftigt att få ha ett arbete som gör det möjligt att bo på olika ställen i världen, det önskar jag mig, utbrister Anders Bjerg Bäcklund.
— Så småningom skulle jag vilja ingå i ett större forskningsnätverk där man kan samverka, utbyta kunskap och skicka doktorander mellan varandra.