Solveig Karlsson menar att det är väldigt viktigt att vara positiv, tillmötesgående och serviceminded i hennes yrke. Foto: Lena Manneby

Fokus på: Solveig Karlsson

Solveig Karlsson — osynlig spindel i landstingsnätet

Heromasysslor och Kom & gå - support fyller en hel del av Solveig Karlssons jobbvardag.  I systemet Heroma skriver personalen i bland annat ledigheter och schemabyten som ska förberedas innan cheferna godkänner dem. Närvarosystemet Kom & gå kan skapa myror i huvudet på vem som helst, utom på Solveig Karlsson som nog kan lösa snart sagt vilka stämplingsdilemman som helst.
— Cheferna är ganska dåliga på Heroma, ler Solveig Karlsson och fortsätter;
— Jag får påminna dom.
Hon sköter administrativa göromål åt Folkhälsoenheten, Sekretariatet, alla verksamhetschefer och åt Landstingsdirektörens stab. Fakturor och reseräkningar ska knappas in i lönesystemet bland annat. Solveig Karlsson servar politikerna också, i form av telefonpassning, hotell- och resebokningar till landstingsråden.
— Politikerna är roliga att jobba med, lättsamma och trevliga, berättar Solveig Karlsson.

Dålig pli på billånarna

Du kanske redan har rattat någon av dem? Det står några stadiga leasingbilar nere i landstingsgaraget som går att boka när man behöver bil i tjänsten. Visste du att det är Solveig Karlsson som administrerar allt praktiskt kring fordonen? Hon bokar däckbyten, service, tvätt och skötsel, tankning med mera.
— Meningen är att var och en som lånat en bil ska tvätta och tanka den innan återlämning i garaget, berättar Solveig Karlsson.
—  Här slarvas det nåt fruktansvärt, och ursäkterna är både usla och dåliga, fortsätter hon.
Allmän skärpning utfärdas härmed till alla billånare på landstinget.

— Säg omelett!

Solveig Karlsson är den som plåtat bilderna till samtlig landstingspersonals SITHS-kort, som är våra id-kort med e-legitimation.
Hon har rest över hela länet och besökt samtliga hälsocentraler.
— Jag tror ingen träffat så mycket av landstingets personal som jag gjort, funderar Solveig Karlsson. Hon beskriver fototurnén som en väldigt positiv erfarenhet, med glad, trevlig och tillmötesgående personal överallt. I runda slängar har 4000 personer sagt omelett rakt in i Solveigs kameralins.

Bröstbild?

Ett av de mer dråpliga minnen hon har med sig från tiden som SITHSkort-fotograf var när en man som hon skulle fota tog av sig på överkroppen...
Jaa, vad säger man då?
— Det var inte tänkt riktigt så, du kan ta på dig skjortan igen, berättar Solveig Karlsson och skrattar gott och länge vid minnet. Hon säger att hon snabbt märkte vem som gick att skoja med och inte bland de många fotomodellerna. Hon noterade även en viss beteendeskillnad i samband med fototillfällena.
— Kvinnorna var ofta så noga med sitt utseende, kammade håret och sminkade sig in i det sista.
— Efteråt ville de även godkänna bilden, säger Solveig Karlsson och fortsätter;
—  Några undrade till och med om det inte gick att retuschera fotot.
—  Karlarna brydde sig inte så mycket, utan satte sig ner tog en bild och så var det klart, konstaterar hon med ett leende.

Solveig Karlsson är den som plåtat bilderna till samtlig landstingspersonals SITHS-kort, som är våra id-kort med e-legitimation. Foto: Lena Manneby

Högre lön, tack

Solveig Karlsson tycker att hon har ett roligt och väldigt varierande arbete. Hon vet aldrig när hon kommer till jobbet på morgonen, vad som kommer att hända under dagens lopp.
Men det finns en sak hon önskar sig, högre lön.
— Av alla mina kollegor i norra Sverige så har jag sämst betalt, konstaterar hon.
— De andra ligger flera tusen kronor över mig i lön, och det känns litet konstigt faktiskt, funderar hon vidare.

Tala är silver - lyssna är guld

Solveig Karlsson menar att det är väldigt viktigt att vara positiv, tillmötesgående och serviceminded i hennes yrke." Ingenting är omöjligt", som Gunde Swahn brukar säga. Ett stort tålamod är också fint att ha ibland, när folk ringer och är på dåligt humör
—  Då gäller det att lyssna och lyssna och inte hetsa upp sig, förklarar Solveig Karlsson.
Hon berättar att det är många ensamma människor som ringer till henne, och är oroliga för sjukvården.
—  Inget blir då bättre om jag hetsar upp mig, när personen i den andra luren fått prata av sig lugnar den oftast ner sig innan samtalet avslutas, summerar Solveig Karlsson.
Där avslutar också vi vårt samtal, och jag tänker när jag stegar ut ur hennes tjänsterum att utan personer som Solveig Karlsson skulle landstingsmaskineriet fungera väldigt mycket mer gnissligt och osmort.

Text: Lena Manneby