— Jag bestämde mig för att bli tandhygienist redan när jag gick i sexan.
— Lilla Bjurholm där jag är uppväxt bjöd inte på så många praoställen, så jag hamnade på folktandvården i årskurs 4 med favorit i repris i årskurs 6. Tala om tidig rekrytering.
Linda Innervik är tandhygienist på folktandvården i Odensala, och en levande reklampelare för sitt yrke.
Namn: Linda Innervik
Titel: tandhygienist i Odensala
Ålder: 37
År i landstinget: 16
— Jag fastnade för att man jobbar så självständigt och har direktkontakt med patienten, sen såg det dessutom så roligt ut när de skrapade tandsten på folk, avslöjar hon med ett brett leende.
Linda Innervik var bara 19 år gammal och nyutexaminerad från tandhygienistutbildningen i Umeå när ett graviditetsvikariat dök upp i Östersund.
— Jag visste inte ens vart Östersund låg, jag kände ingen och jag tänkte när vi körde över Indalsälven i Lit att herregud vi är ju snart i Norge, vi kommer aldrig fram någon gång, minns Linda Innervik.
Planen var att flytta tillbaka till Umeå efter ett års gästspel, men kärleken kom emellan och Lindas man ville inte flytta. Det var då Jämtland blev hemma för Linda.
Linda Innervik har mycket skiftande arbetsuppgifter. Hon är till exempel ofta ute på
BVC, Barnavårdscentralen, och håller munhälsoinformation för nyblivna föräldrar. Hon möter även tandvårdsrädda, folk med tandlossning och besöker också äldreboenden där hon gör undersökningar och utbildar personalen i tandvård för äldre.
— Det är en vidd av människor som jag träffar, och jag är inte alls så bunden på kliniken som man kanske kan tro, säger Linda Innervik.
Som tandhygienist har Linda Innervik egen legitimation. Hon är utbildad i att diagnostisera karies och i förebyggande tandvård. Tyngdpunkten ligger på tandlossningssjukdomar av olika slag.
Tandhygienisterna är en relativt liten yrkesgrupp i landstinget idag, och Linda Innervik tycker att det hade varit roligt om fler kunde se möjligheterna med hennes yrke.
— Jag har funderat litet på hur man skulle kunna locka fler till yrket, berättar Linda Innervik.
— Det är nog ganska ovanligt att man som jag drömmer om att bli tandhygienist redan som liten.
Hon har inte haft en enda praoelev hittills, men tar gärna emot. Ring Linda helt enkelt!

Borsta tänderna två gånger om dagen, använd tandtråd och undvik att småäta. Då slipper du troligen karies. Goda råd från Linda Innervik. Foto: Lena Manneby
— Det är en utsatt situation att gå till tandläkare eller hygienist, förklarar Linda Innervik och fortsätter:
— Det är väldigt speciellt att vilt främmande människor ska in i munnen på dig, kanske göra illa dig och du kan inte kontrollera vad som sker därinne. Därför är det viktigt att ha förståelse för hur patienten känner sig vid besöket, slår hon fast.
— Man ska vara öppen, lyhörd för människor och ganska ödmjuk i mitt yrke, säger Linda Innervik.
Hon träffar många olika människotyper varje dag, där vissa vill att hon ska vara väldigt saklig medan andra vill att hon ska vara mer uppsluppen.
— Därför gäller det att känna av patienten när den kommer in i rummet, så att vi får en bra kontakt, konstaterar Linda Innervik.
Själv har hon varit kariesfri sedan årskurs 8, och delar gärna med sig av några enkla tandvårdsråd.
— Det viktigaste är att inte småäta, borsta tänderna två gånger per dag och använda tandtråd åtminstone varannan dag. Då bör du klara dig från karies, berättar Linda Innervik.
Hon konstaterar att det här med karies är en knepig historia. Vissa har jättebra munhygien och får hål ändå, medan andra knappt tittar på tandborsten och klarar sig från karies.
— Om alla skulle lyssna på vad jag säger så vore det frid och fröjd, men nu gör ju inte alla det.
— Så vi har fullt upp, slår Linda Innervik fast.
Den 12-åriga Lindas yrkesbeslut känns fortfarande rätt och riktigt idag, 25 år senare.
Det absolut bästa med jobbet tycker Linda Innervik är kontakten med patienterna. Hon träffar människor i olika skeden av livet, allt från någon som är sjuk i cancer till någon som snart ska bli mamma. Alla har olika problematik, och hon får förhålla sig till detta.
— Om de har problem och jag lyckas hjälpa, det är en jättegrej. Både för mig och för patienten, avslutar hon glatt.
Text: Lena Manneby
Senast uppdaterad 2011-12-16.